Vet ni vad Göteborgsvarvet är för något? Nej, det är inte ett halvmaratonlopp som jag talar om. ’Göteborgsvarvet’ är nämligen en flertydig term (samma bokstavskombination kan ha flera olika meningar – det är även ett skäl till varför man i filosofiska sammanhang skiljer på det som å ena sidan kallas för en terms referens/denotation och å andra sidan det som kallas för en terms mening).
Det Göteborgsvarv som jag tänker på är ett handbollsfenomen som framför allt kan observeras hos manliga seniorhandbollsspelare, med sitt handbollsutövande främst inriktat på den allsvenska divisionen i seriesystemet, i Göteborgs alla relevanta handbollsklubbar. Man kanske börjar sin seniorkarriär i Kärra, och efter ett par år får man en plats i Redbergslid eller Alingsås. Efter att man har haft det lite tufft med speltid (eftersom konkurrensen är hög i dessa lag) tar man sedan beslutet att gå ner lite i nivå mot bytet av speltid. Man kanske, igen, hamnar i Kärra i allsvenskan och avverkar någon säsong där. Sedan åker Kärra ut ur allsvenskan och man byter då kanske till Torslanda, Önnered, Kungälv, Warta (om det laget finns), eller liknande. Nästa gång kan bytet av klubb mycket väl ske på grund av att man senaste veckan träffade några goa handbollsgubbar nere på Avenyn över ett par kalla, och man tyckte att det skulle vara kul att spela tillsammans. På detta sätt fortsätter det sedan, år in och år ut.
Kungälv – Tyresös motståndare denna dag – har många individer som har gjort sina Göteborgsvarv. Med det sagt får ni inte tro att jag påpekar detta faktum för att gnälla på dessa Kungälvindivider (det kan jag göra med hjälp av andra anledningar, men det får jag ta en annan gång!), utan min poäng är att jag tror att i kontexten för denna match mellan Tyresö och Kungälv så var Kungälvs Göteborgsvarvare en stark bidragande faktor till den relativt enkla vinsten som Kungälv kunde åka hem från Tyresöhallen med. Tyresö, framför allt genom sina niometare, hade det nämligen OTROLIGT svårt att göra mål i första halvlek. Jag har inte räknat men det skulle inte förvåna mig om Tyresös kantspelare fick känna på bollen max 4-5 gånger i första halvlek, och det är givetvis en konsekvens av att niometarna inte vinner någon mark över huvud taget – vilket skulle tvinga motståndarlaget att överkompensera i sitt försvarsspel så att Tyresös kanter skulle bli fria.
Varvandet av Göteborg har ändå för flera av Kungälvs spelare inbringat dem den rutin och skicklighet som är tillräcklig för att manövrera ut Tyresös anfallsspel, spela lugnt och riskfritt framåt, och därmed säkra hem matchen redan i första halvlek. Det ända nämnvärda från första halvlek var nar Kungälvs Hannes Rybo fick rött kort i anfall (för att ha råkat armbåga Tobias Johansson i ett försök till en snurrfint). Det har jag faktiskt aldrig sett förut, så det var ju något av en ny erfarenhet.
Andra halvlek? Ja, det känns som att jag skulle kunna ta en gammal beskrivning av en obetydlig halvlek där matchen redan var avgjort, markera denna beskrivning, trycka ctrl+C, och sedan avsluta med ctrl+V. Kungälv kontrollerade halvleken rakt igenom och det var aldrig spännande. Slutresultatet skrev till 25-33, och även om exempelvis Tyresöspelare så som Tobias Johansson och Henrik Smedby gjorde ganska bra insatser så finns det en del att fundera på i Tyresölägret, för i den här matchen var man aldrig nära.
Henkes bu och bä.
Bu: Perioden mellan 9.20 till och med 10.50 i första halvlek: Oh my god! Jag fick fan huvudvärk. Känsliga tittare varnas.
Bä: Denna lördag fick en annan möjligheten att träffa riktiga handbollkaraktärer som lärdes upp i handbollens vägar i en sliten Nybodahall med Sveriges skönaste inomhusgolv. Tack till Daniel Bergman, Mattias Landgraff, Ronnie Chantrhom, Johan Brun, och Gustav Skagerling!
Hälsningar,
Henrik Lundvall
