En rimlig och inte alltför vågad gissning är att hallen helt enkelt, och fantasilöst, fick sitt namn efter den intilliggande gymnasieskolan, som färdigställdes 2004. Även om handboll kräver en hel del ” visdom och kunskap” ligger namnet närmare till hands för ett läroverk.
Hur mycket visdom och kunskap man än besitter tror jag ingen har svaret på hur årets Allsvenska ska sluta. I toppen känns det mesta klart men ordningen på lag 8 till 14 är ytterligare en ”Million Dollar Question”.
Förutsättningarna är följande:
- 7 lag
- Av dessa ligger vi i topp (på åttonde plats i Allsvenskan)
- 4 poängs skillnad mellan lag 8 och 14
- 10 poäng att spela om
- Lag 11 och 12 får spela kval
- Lag 13 och 14 åker ur
Någon som vill gissa? Tänkte väl det…
Eftersom det endast skiljer två poäng mellan de 4 lag som ligger ovanför denna sjulagsgrupp, förstår ni att det behövs mer än visdom och kunskap för att få alla rätt om den gastkramande sluttabellen.
I vanlig ordning avgick bussen från Pluggvägen på lördagens morgon. Dock inte så tidigt denna gång. 08.15 känns rentav som sovmorgon. Jag och min ”partner in crime”, Micke Andersson, hade planer på en samresa med damerna eftersom även deras match spelades i trakterna. En mycket tidigare matchstart och en ovilja att skjuta på densamma från motståndarlaget ett par timmar, grusade vår förhoppning att rädda ett rätt stort antal tusenlappar till föreningskassan.
Med snart en hel säsong av resande var det dags för det näst sista. Många års bussåkande ger en rutin på hur man vecklar ihop 191 cm människa under tiden av en normal arbetsdag, på ett mycket begränsat utrymme. Nu ska resan göras två gånger under samma dag vilket kräver en del vana. Med Ystadsresan i färskt minne kändes det här som att ta 875:an till Gullmarsplan.
Kuriosa i sammanhanget är att våra Allsvenska lag, under en säsong, åker buss motsvarande vad en normalbilist kör på ett år, c:a 16.000 km. Tillkommer gör ofta någon flyg- och bussresa.
Mimershallen tillhör en typ av hallar som, åtminstone inte jag fått någon riktig känsla för. Det finns ingen naturskön omgivning som i Karlskrona eller Lindesberg. Den är inte sådär genuint mysig som i Vinslöv eller Anderstorp. Den gör anspråk på att vara någon form av arena utan att lyckas. T.o.m. rummet där det tekniska mötet hålls känns märkligt. Lokalen är stor. Skulle kunna nyttjas för en mindre spelning. Takhöjden är enorm. Oklart till vilken nytta. Utanför den lövtunna väggen ligger läktaren. Just i detta hörn av densamma sitter de mest hängivna hemmafansen med trummor och kastanjetter. Eftersom det pågår en match i Handbollsligan för damer vid tidpunkten för mötet var det tur att agendan inte har förändrats så mycket de senaste 15 åren. Hörbarheten var bristfällig.
Min egen känsla inför matchstart var god. Lite spänd men positiv. Det är iofs det normala men idag gällde matchen mer än vanligt. De senaste tre hemmamatchernas snöpliga uddamålsförluster hade snarare givit oss revanschlusta och en vilja att visa hur bra handbollsspelare vi egentligen är än något annat.
Det var två lag med poängbehov som stod startklara 17.15, denna mulna lördagskväll i södra Bohuslän.
Kungälv började med att göra två mål innan vi startade vårt eget målskytte, genom Ludde Nyström, efter 3.36. Fram till en missad straff, efter 8.17, var matchen målmässigt jämn. Ställningen var 4-4 innan Kungälvs egen Juri Knorr, Hannes Rydbo, noterades första gången i målprotokollet.
Därefter följde ett miniryck av Kungälv med en utvisning på Tobbe Johansson, som lök på laxen. Efter 14.41 var ställningen 8-4.
Efter 17.12 nyttjade Bejbom sin rätt att kalla sig till spelarna med matchens första TO.
Det blev dock ingen omedelbar effekt. I stället kunde Kungälv göra 11-6 efter 21.32. En 5-målsledning som var matchens största. Handboll är handboll och Tyresö är Tyresö så innan den första halvleken var slut hade vi kommit ifatt genom två avslutande mål av Lukas Rylander. 7-2 på 7.51 gjorde ställningen till 13-13 när det var dags för paus och för publiken att swisha 60 spänn för en kaffe och korv.
Intryck av första:
Storspel av Skagerling under stora stunder.
Många missade klara lägen.
Inte tillräckligt fysiska och lite naiva bakåt.
Mycket fin avslutning.
Kungälv började även den andra halvleken med två mål. 15-13 efter 33.08. Martin Brandt fick 2 minuter efter 38.57 och därefter var vi i underläge med 2-3 mål under en kvart.
Med drygt nio minuter kvar kom Douglas Otterström in i Tyresömålet och med sju minuter kom ytterligare en TO, som kom att göra skillnad. Vårt 7-6 spel visade sig, än en gång, effektivt och tillsammans med Douglas hemspring till målet och fingertopparna på målen, när Kungälv försökte göra mål i öppen kasse, gav det resultat.
Med ytterligare två mål av Lukas Rylander var det utjämnat, 22-22, efter 54.35. De sista fem minuterna var, inte helt ovanligt i vår sport, en rysare. Lagen bytte mål med varandra. När William Hermansson satte 26-25 med 34 sekunder kvar att spela, hann jag tänka ”Inte igen för i helvete!”. Kollegan Per Eckelöv, som satt bredvid mig bakom bänken, sa ”Jag säger upp mig…”. Inte för att det vi uttryckte var bokstavligt så ger det iallafall en känsla av, den något upptrissade, stämningen.
16 sekunder kvar, TO. Tankarna tog mig tillbaka till det nyss genomförda Europamästerskapet…
4 sekunder kvar, tilltrasslad situation utanför målområdet. Frikast, Tobbe får, som han själv uttryckte det, hjärnsläpp. Den här gången ett väldigt bra släpp. Han försökte skjuta bollen på mål. Där står Alexander Hambalek, alldeles för nära med sträckta armar.
Som reglerna säger: Ett spelförstörande agerande sista 30 sekunderna ska ge straffkast till motståndaren oavsett var på planen det sker…
Innan det gick upp för oss att det var denna regel domarna valde att tillämpa, får jag syn på Thomas Brejding, på väg från bänken. Med bestämda steg, mot sekretariatet, och en svart syn som jag aldrig tidigare skådat. Innan delegaten Knutsson fick sig en omgång han sent skulle glömt kom dock det röda kortet upp och herrar Kähler och Nilsson pekade på straffpunkten. Brejding återvände till bänken…
Ingen tvekan om vem som var mest lämpat att kliva in och ta ansvaret. Han hade visserligen satt sina tidigare straffar med han är också den mest rutinerade, i laget tillsammans med Skagerling, och han är vår kapten. Alexander Holm. Sagde Brejding satt med huvudet i knät, bortvänd.
26-26 var ett faktum när slutsignalen ljöd. En oerhört viktig poäng var bärgad och hemresan kändes som en hållplats bort.
Match and work protocol:
https://www.profixio.com/app/leagueid15286/teams/1111513?k=1138221&expandmatch=31578008
Gamestats:
Kungälvs HK – Tyresö Handboll 26-26 (13-13)
Man of the match:
Lukas Rylander
Goal:
Lukas Rylander 9
Martin Brandt 6
Alexander Holm 4
Tobias Johansson 3
Simon Hjortenbo 2
Ludde Nyström 1
Simon Lederman 1
7-meter throw:
Lukas Rylander (4:52)
Alexander Holm (37:00)
Alexander Holm (57:34)
Alexander Holm (59:58)
2-min suspension:
Tobias Johansson (14:23)
Simon Hjortenbo (24:01)
Martin Brandt (38:57)
Lukas Rylander (58:14)
Janne Flinckman – Sportchef Herr
