Det finns spelare som gör många mål eller räddar många bollar.
Sen finns det spelare som avgör matcher på andra sätt. Som bär sitt lag över tid.
David Christiansson är en sådan spelare.
I en tid där mycket fokus hamnar på – mål, statistik och highlights – har David gjort så mycket annat. Han har gjort det som inte alltid syns, men som alltid känns. I försvarsspelet har han varit vår tyngdpunkt. Den som tagit smällarna, stängt ytorna och stått kvar när det verkligen har krävts.
Väldigt mycket som en bärande vägg i ett hus.
Inte den som får mest uppmärksamhet. Inte den som folk pekar på först. Men den som allt annat vilar på. Den som gör att helheten håller – match efter match, säsong efter säsong.
Med sin fysik, sin tajming och sin kompromisslösa inställning har David varit en spelare som motståndare alltid behövt räkna med. Men det som kanske betyder mest är vad han har gjort för laget.
En bärande spelare som gör sina lagkamrater bättre.
Det skapar trygghet. Det ger stabilitet. Det gör att andra vågar kliva fram. Och just därför märks de allra mest när de inte längre är där.
Och det är där vi står nu, när Davva har bestämt sig för att lägga skorna på hyllan.
Att ersätta en spelare som honom handlar inte bara om att fylla en position. Det handlar om att försöka ersätta något som inte riktigt går att mäta – närvaro, tyngd och den där känslan av att laget alltid har något att luta sig mot. Kanske en kraftig limträbalk, om jag ska fortsätta med min husmetafor.
Så innan jag börjar prata om framtid och nya lösningar finns det bara en sak som är viktig:
Tack, David!
För allt arbete som kanske inte alltid syntes – men som alltid betydde något avgörande.
För varje duell och för varje gång du satte laget först.
Du har varit en bärande del av det här laget. Och det kommer du fortsätta vara – i allt det du lämnar efter dig.
Janne Flinckman, Sportchef - Herrelit
